Japanska helkroppstatueringar är något helt annat än det du ser på vissa artister, fotbollsspelare eller kanske en äldre sjöman. Det västerländska vi ofta ser liknar mest "plotter" jämfört med tatueringarna som bildar en helhet och täcker hela kroppen.
Japanresenärer har frågat oss om sina tatueringar. Nu råkar det vara så att tatueringar hos japaner ofta ger associationer till bovar och banditer. Det är ofta yakuza, medlemmar i den japanska maffian, som är tatuerade. Om de har råd vill säga. Som turist i Japan är tatueringar är inget att skryta med. De tatueringar vi här berättar om syns inte när kläderna är på.
Japansk kvinna med en ovanlig tatuering.
Fotografierna föreställer människor med en annan inställning till tatueringar än den de flesta har. De har betydelse, en mening och visar ett ideal. I texten berättar vi lite om detta sällskap, Choyukai (uttalas choo – yuu – kai).
Dessa tatueringar börjar ofta på ryggen och fortsätter vidare över kroppen. Det blir en sammanhängande "bild" som täcker ryggen, magen, armarna, benen ja, helt enkelt alla delar av kroppen och som kläderna förmår dölja.
Tatueringarna (horimono) är gjorda för hand, alltså inga maskiner. Nålarna är fästa på trä, ett handtag som vi tror är av bambu. Det finns modernare instrument, som på bilden, men arbetet görs för hand.
Det finns mängder med instrument för tatueringar. Ovan är ett exempel.
Bläcket är traditionellt japansk. Ett tryck genom huden (eng. poke) och en liten punkt färgat bläck fastnar i skinnet. Det tar med andra ord mycket lång tid att fullborda en kroppstatuering och är lika smärtsamt som dyrt.
Tatueringarna tar mycket lång tid och är inte direkt en dans på rosor.
Horimono betyder "något som är karvat, snidat" och kommer från det faktum att den här tatueringsstilen utvecklats direkt från traditionella japanska konsttryck med träblock (träsnitt) kallat ukiyo-e.
Träsnitt av medlemmarna i Chiyukai på pilgrimsfärd för cirka 150 år sedan.
Horimono kallas även vackra graveringar på japanska svärd.
För cirka 150 år sedan bildades en pilgrimsgrupp kallad Choyukai, där medlemmarna förenades av en likhet: deras kroppar var täckta med traditionella helkroppstatueringar (horimonoteknik) och alla gjorda av en berömd tatueringsartist som kallade sig Horiuno.
De flesta av de äldre medlemmarna i gruppen bär tatueringar gjorda av den siste i den store konstnärens linje, Horiuno III. Samtliga medlemmar låter göra sina tatueringar på traditionellt vis där nålen, som är fäst i ett enkelt handtag, trycks genom huden.
Horiyoshi III (snarlikt namn) räknas som en av världens stora mästare.
Här kan du se Horiyoshi III arbeta och berätta (japanska-engelska). Han sägs vara världens mest berömde tatuerare.
Japaner i allmänhet tror automatiskt att de med japanska horimonotatueringar är medlemmar i yakuza (maffian) eller karakteriseras som hanshakaiteki seiryoku (ungefär: ickesociala krafter eller grupper som vänder sig mot samhället).
Japansk maffia, yakuza, visar upp sina tatueringar tillfälligt.
På 1700-talet fick vissa brottslingar som straff enkla kors eller linjer intatuerade på armar eller pannor och mot sin vilja förstås. En tydlig markör för alla andra att se vem som var brottsling.
Apropå yakuza så har vi en sida med två bilder på Shoko Tendo, dotter till en yakuzaboss i Osaka, där vi recenserat en bok hon skrivit. Se hennes helkroppstatueringar.
Brottslingar med synliga tatueringar.
I Osaka har borgmästaren (vald 2011) gått hårt fram mot tatueringar. Och på Hokkaido ska man nu se över det existerande förbudet för tatueringar på allmänna badhus eftersom några badhusägare anser att det är diskriminering. Om det och mycket annat kan du läsa här och se bilder på fler tatueringar (engelska).
Det är nämligen på det viset att när medlemmarna i Choyukai och andra tatuerade individer är tillbaka i vardagen och arbetslivet måste de hålla sina tatueringar hemliga, dolda under sina kläder. Att avslöja tatueringarna offentligt kan innebära att man förlorar sitt jobb eller blir utstött i det samhällen där man bor. Som medlemmarna i pilgrimsgruppen säger:
I stället för något att visa upp eller skryta med, representerar horimono ens personliga ambitioner och ideal att leva upp till.
Yakuzamedlemmar tydligen under någon festival. Vanliga japaner skulle aldrig visa upp sina tatueringar offentligt.
Innehållet ovan har jag hämtat från flera olika webbplatser. Läs den gärna artikeln i Wize News (engelska).
Finns även en film på knappt 18 minuter att se. Länken ligger direkt i början av artikeln.
Vill avrunda med en egen upplevelse. När jag nyss flyttat till Osaka 1987, hände något med vattenledning vårat badrum. Då blev Mikael och jag (vi delade en liten lägenhet) tvingade att gå till badhuset i kvarteret. Vi bodde i en förort till Osaka som heter Imazato och där vi visste att yakuzan fanns.
En tidig morgon äntrade även några yakuzamedlemmar badhuset. Ojapanskt högljudda var de. Här, i just den här förorten kunde de komma in och ta sig ett bad efter nattens olika uppdrag, något som annars är det förbjudet för folk med tatueringar.
Flera hade hela kroppen tatuerad och vi kan väl säga att de inte var särskilt blyga eller återhållsamma. Det lät mycket om dem. Troligtvis var inte alla helt nyktra heller. Oss svenskar brydde de sig inte om.
Förresten, officiella badhus är en trevlig upplevelse som du bör besöka när du kommer till Japan. Då är det säkrast att du inte är tatuerad. En liten fjäril går säkert tejpa över, men mycket annat lär inte bli uppskattat. Men, det finns dock badhus som tillåter tatueringar.
Har du tatueringar på halsen, på händerna eller underarmarna då har du vissa problem att lösa. Underarmarna åtgärdar du med att lämna allt kortärmat hemma, men resten ..?
Jerker Bergström