Takeko Nakano (中野 竹子, april 1847 – 16 oktober 1868) är en av de viktigaste och mest omskrivna kvinnliga samurajerna i Japans historia. Som en hjältinna i ett välskrivet drama föddes hon i Aizu, lärde sig mycket tidigt hantera dödliga vapen och mycket ung dog hon, med naginatan i sin hand och med sitt skrivna dödspoem lindat runt skaftet på detta "spjut".Trailer till en dokumentär om Nakano.
Slottet i Aizu. Just här utkämpades ett av de sista slagen mellan Japans (sista) samurajer som hade belägrat slottet och kejsarens trupper. Många kvinnliga samurajer svingade sina klingor, inte minst Takeko Nakano. Fotot från den årliga festivalen i Aizu.
Takeko Nakano föddes i ett samurajsläkte. Från barndomen tränade hon kampsport och blev redan som ung Mästare i att hantera det dödliga vapnet Naginata. I sitt dödspoem som hon skriver inför den stora striden i Aizu, är hon ödmjuk och självkritiskt.
Takeko Nakano föddes i regionen Aizu (Fukushima län, norr om Tokyo) någon dag i april 1847. Aizu var ett område känt för kunskaper i försvars- och stridteknik. Hennes far hette Heinai Nakano och modern Takako.
Hon växte däremot upp i Edo (nuvarande Tokyo) som redan vid den här tiden hade över 1 miljon invånare. Tidigt i barndom, när Takeko var 6, 7 år, började hon träna olika kamptekniker. Hon fick också undervisning i litteratur och var, som mänskliga undantag burkar vara, begåvad i båda grenarna.
Hennes lärare i kampsport, Akaoka Daisuke, introducerade mycket tidigt i hennes träning naginatan. Ett nästan två meter långt skaft med en mycket skarp klinga. Klingan tillverkades på samma sätt som samurajernas svärd och var ett dödligt vapen i rätta händer.
Redan som 16-åring nådde Takeko rangen som Mästare och blev själv instruktör.
Rekonstruktion av Takekos sista strid. Naginatan är nästan två meter lång.
Klingan är smidd som klingan hos ett svärd. Hårt och samtidigt böjligt, med stor svkt. Eggen sylvass.
Klingan på en Naginata.
Hennes lärare blev kommenderad till Osaka, medan hon själv för en tid befann sig i Okayama. Hon återförenades med sin tränare och styvfar, men när han försökte få henne gift med en ung släkting vägrade hon tvärt. Hon lämnade honom och återförenades med sina biologiska föräldrar. Att säga nej till den här mannen måste ha uppfattas som ett synnerligen kraftfullt beslut av en ung kvinna, rent av förolämpande.
Kejsaren hade under flera hundra år varit snudd på maktlös, ungefär som Sveriges kung.
Ett shogunat regerade (militärdiktatur kan vi kalla det) med en Shogun i spetsen, (en general och överbefälhavare).
Klanen Tokugawa regerade 1603-1868 och den ene Tokugawa avlöste den andre som shogun. Ingen släkt har under så lång tid haft makten i Japan.
1868 på våren, kapitulerade den siste shogun, Tokugawa Yoshinobu, för kejsarens trupper och till viss mån även för trycket från utlandet och en stor del av befolkningen.
Däremot gav hans undersåtar inte upp. En samuraj lägger inte ner sitt svärd utan vidare och absolut inte för någon utlänning. Och till den skaran hörde Takeko Nakano.
Under Tokugawaklanens långa regim (1603-1868) började männen mer och mer värdera intelligens och utbildning hos kvinnor. Under 1800-talet var de flesta samurajkvinnor såväl läs- som skrivkunniga.
Trots det så var kvinnornas inflytande i samhället långt under männens. Kvinnorna skulle i första hand laga mat, läka sår på skadade soldater, utbilda barnen och inte lägga sig i politik och absolut inte delta i krig.
Tidens samhällsnormer passade Takeko illa. Det var uppenbart att hon var en synnerligen ovanlig ung kvinna.
(Läs vidare högra spaltens topp.)
Shogun Tokugawa kapitulerade våren 1868, men krigen mellan samurajerna och kejsarens armé tog inte slut. Istället för att ge upp, drog alla shoguntrogna samurajer norrut, mot Aizu.
Det var hit vår hjältinna Takeko Nakano tidigare hade förflyttat sig och där hon under våren och sommaren 1868 utbildade flickor och kvinnor i konsten att döda. Inget ovanligt i det. Kvinnorna hade kunskaperna att försvara sina hem med vapen och bar ofta en dolk i ärmen på sin kimono till försvar (att jämföra med dagens pepparspray).
Hösten det året, belägrar soldaterna samurajslottet i Aizu-Wakamatsu. I trakten gick ryktet att soldaterna tog kvinnorna som fångar, våldtog och sålde dem som slavar. Hellre än att bli förnedrade och besudlade av kejsarens soldater tog därför kvinnor livet av sig. Andra däremot, ville slåss.
Takeko förde sitt "specialkommando" (senare kallat Joshitai, 娘子隊) till frontlinjerna och erbjöd shoguns samurajer sina tjänster men befälet sade nej. Inga kvinnor offentligt i Aizus armé!
Vissa kvinnor är svåra att övertyga. Om valet dessutom stod mellan att bli tillfångatagen och såld eller ta sitt liv (seppuku) var de här kvinnorna redo att döda och dö.
Takeko och hennes följeslagare var inte födda till åskådare. I oktober 1868, troligen den 10 oktober, var det dags att göra upp med kejsarens avskydda soldater.
Takekos enhet om 20 kvinnor, var speciell. Hon var (enligt den historiebeskrivning som finns) synnerligen skicklig i att hantera en naginata. Vi gissar att de övriga 19 damerna inte heller gick av för hackor eftersom hon själv utbildat de flesta av dem.
I gruppen ingick även hennes mor Takako och lillasyster Yuko, 16 år. Kvinnorna var beväpnade med naginator medan kejsarens armé sköt med gevär från västlandet. Trots oddsen gick kvinnorna till frontalattack, öga mot öga, under Takekos ledning.
Kejsarens trupper hade fått order om att tillfångata kvinnorna levande, men att skona dem från en kula var ett misstag.
Aizus kvinnliga samurajer kämpade våldsamt och sålde sig dyrt. Takeko själv dödade minst fem soldater.
Kulor färdas ibland alltför snabbt och när en kula träffat henne i bröstet och hon låg döende, uppmanade hon syster Yuko att hugga huvudet av henne. Under inga villkor fick kejsarens armé föra huvudet till Edo (Tokyo) som trofé. Sagt och gjort!
Lillasyster Yuko smugglade hennes huvud från slagfältet och till ett litet tempel där det begravdes. Gravplatsen och ett monument till hennes minne finns vid templet Hokai i staden Aizubange, i västra delen av Fukushima län. 
Templet Hokai. Takeko Nakanos minneplats ligger vid trädet.
236 kvinnor från Aizu dog i denna sista strid. Arkeologiska utgrävningar visar att 20-30% av de döda i slagen i norra Japan var kvinnor. Siffror från Aizu är ett bevis för att kvinnor ofta deltog i direkta konfrontationer med fienden.
En originalbild av Takeko Nakano. Hon var 21 år när hon dog i strid. Innan den dagen hade hon dödat över 170 samurajer/krigare från andra klaner och arméer.
Bild från dokumentären om Takeko Nakano på YouTube med engelsk speaker av Smithsonian Channel (50 min). (Skådespelerska Shoka Oshima.)
Hur mycket är sant?
Vad är sant på den här sidan och vad är sant i dokumentären?
Var det hennes lillasyster eller var det någon annan som forslade det avhuggna huvudet till templet?
Sant är att hon hon var en tapper, antagligen storslagen samuraj.
Och sant är att hon hyllas stort varje år i Fukushima län.
Se en japansk 6 minuter film om Den sista striden utanför slottet.
Japanska språket ger en autentisk känsla och kampen hyggligt välgjord för att vara en rekonstruktion. Och sentimental.
Under Höstfestivalen i staden Aizu-Wakamatsu, ingår alltid en procession till minne av Takeko.
Kvinna föreställande Takeko Nakano med sina krigare under höstfestivalen i Aizu 2018.
Nakano-san, som numera verkar nått kultstatus, legendstatus, var annorlunda även socialt. Hon struntade i att gifta sig och avvisade t.o.m förslaget på äkta man från Akaoka Daisuke som hade varit hennes tränare och dessutom var hennes styvfar. Ett kraftfullt beslut.
Flickor från en högstadieskola hedrar minnet av staden hjältinna.
Uppvisning med naginata.
Takeko Nakanos vapen i original. (なぎなた, 薙刀)
Kvinnor som hunnit långt i sin träning demostrerar rörelser.
Yuko Nakano var 16 år när hon sprang iväg med sin systers huvud i ett tygknyte.
På den här ovanliga webbplatsen som beskriver Takeko i sagans form, finns detta foto som lär föreställa Yuko Nakano. Och varför inte. Hon överlevde slaget runt slottet och borde om hon levat ett normalt långt liv, dött på 1920-talet.
Det finns skolor där många kvinnor lär sig hantera en naginata. Och naturligtvis tränar många flickor i Aizu-Wakamatsu denna konst.
Uppvisning i Aizuwagamatsu utomhus med naginator helt i trä (tack och lov).
I Osaka finns en skola under ledning av den kvinnliga Stormästaren Midori Tanaka, där deltagarna tränar enligt gamla traditioner. Bilderna har inget med den skolan att göra.
Flickor som tränar med naginatan.
Bronsmatch i Empress Cup All Japan Naginata Championship. Långsamt ibland, snabbt ibland. Föreställ dig en riktig klinga...
Professor Mikael Adolphson, Cambridge University, har skrivit en artikel om samurajer i samband med att den amerikanska filmen The Last Samuraj kom upp på biograferna.
Träning med naginatan, troligen sent 1800-tal.
Höstfestivalen i september i Aizu är en hyllning till samurajerna. Fina bilder att titta på. Planerar du en resa och har frågor, kontakta oss.
Länet Fukushima är känt för sina samurajtraditioner. I Aizuwakamastsu finns det här residentet.
Samurajresidentet i Aizu (会津武家屋敷, Aizu Bukeyashiki). Här bodde regionens mest betydelsefulla och högst rankade samurajer med sina familjer och anställda.
Det pappersark där Takeko författat sitt dödspoem, lär ha varit lindat runt skaftet på den naginata hon använde i sin sista strid.
Mononofu no
Tateki kokoro ni kurabureba
kazu nimo iranu
wagami nagaramo
Svenska
Det finns många berömda krigare
Jag vågar inte räkna mig bland dem
Även om jag bär på samma inre mod
Engelsk översättning
I would not dare to count myself among all the famous warriors -
even though I share the same brave heart.
Statyn av Takeko Nakano som finns i Aizu-Wakamatsu.
Uppgifterna till denna sida är hämtade från ett flertal webbplatser och några böcker.
/ Jerker Bergström
Not:
Fukushima liksom Fukuoka är namnet på både länet och största staden i länet.
Aizu är ett distrikt som nu hör till Fukushima län. Möjligen var Aizu större till ytan för några hundra år sedan, än det är i dag.
Bra bok om samurajer av Juhani Lompolo i svensk översättning av Monica Braw.
