De förlorade minnenas ö

På en ö, troligtvis i norra Japan, sitter en ung författarinna och skriver på en ny roman. Hon har påbörjat en berättelse om en ung kvinna som mist sin röst och kommunicerar med sin pojkvän genom att skriva på en skrivmaskin. I huset bor hon ensam sedan föräldrarna dött eller snarare utplånats av öns säkerhetspolis eller om du så vill, minnespolis.

 

På ön (som verkar karg och färglös) försvinner saker och ting och minnen som invånarna har av just den saken raderas. Minnespolisen tvingar befolkningen att kasta eller bränna just den sak som de, ofta under natten, har bestämt ska utplånas.
En dag försvinner alla rosor i minnesjakten. Rosornas blad blåser iväg ner i den lilla ån som rinner förbi hennes hus. Ån färgas vackert röd av alla bladen. Folk står bredvid vattnet och tittar på skådespelet.

 

”Ska jag fotografera det?”
”Nej, gör inte det! Det tjänar inget till att fotografera sådant som har försvunnit.”
”Nej, det har du ju rätt i.”

 

Även människor försvinner. De som känner sig hotade av minnespolisen försvinner av fri vilja. Men vart? Var kan man säkert gömma sig på en ö?

 

Livssituationen är bisarr och totalitär. Livet fortgår i en balansgång mellan det säkra och tysta livet eller det mycket osäkra om du råkar öppna munnen för mycket.

Berättelsen ger en känsla av att invånarna vandrar omkring i sirap upp till anklarna. Tempot är lågt men dramatiskt och levande närgånget, nästan som om romanen man håller i händerna kommer att försvinna den också och med den orden.

 

De förlorade minnes ö bjuder dig dubbel dramatik genom det manus författarinnan håller på att skriva för att överlämna till sin förläggare.

Utgiven i Sverige 2022.

Yakuza Moon: Memoirs of a Gangster's Daughter

Yakuza Moon är en självbiografisk berättelse som handlar om en kvinna vid namn Shoko Tendo och hennes uppväxt med olika motgångar, även medgångar. Hon berättar väldigt tydligt om känslor och minnen som hon har begravt i sin näthinna. Hennes familj var en lycklig familj med stort hus och med många leenden i familj, hon visste vad hennes far gjorde. Han var företagsledare för en byggnadsfirma, men även en Yakuzaledare, men det brydde sig varken hon eller hennes familj om. Det var endast omgivningen som brydde sig om det och ville så hemskt gärna lägga sig i deras privatliv.

 

En bok för dig som vill läsa något om verkligheten. En bok som berättar om många tråkigheter och hemskheter som händer i hennes liv i Osaka. I vissa självbiografier så brukar det vara sex, droger och rock n' roll. I den här får du droger, sorg och mod. Modet att ställa sig upp igen efter en motgång som gör väldigt ont.

 

Recension: Emma Eriksson, elev på Storumans Folkhögskola 2012, musiklinjen.

Norwegian Wood

Norwegian Wood utspelas i Tokyo under 60-talet, en tid när japanska studenter, precis som studenter över hela västvärlden, protesterade och gjorde uppror mot etablissemanget och den rådande samhällsordningen.

Toru Watanabe är huvudpersonen som känslomässigt är involverad i två unga kvinnor, med helt olika personligheter. Naoko som grubblar mycket över sina egna känslor och Midori, som mer inriktar sig på enkla drinkar på enkla barer. Problemet med Naoko var att hennes pojkvän tog sitt eget liv och han var också Torus vän. Det hände när Toru gick på universitet och var 18 år. Nu, 20 år senare, träffar han Naoko igen. Beatles' underbara låt Norwegian Wood, har en liten roll i berättelsen.

Haruki Murakami räknas som en kandidat till den prestigeladdade titeln Nobelpristagare i litteratur. Den här novellen kommer inte att ta honom många steg i rätt rikting. Boken är läsvärd trots sina brister, även om den ibland är lite...barnslig.

Underground

Det är 1995, mars månad och bara veckor efter att en av de största jordbävningarna i Japans historia just drabbat Kobe med omnejd.

Jag var själv där i januari, när jordbävningen inträffade. Man tror faktiskt att helvetet har tagit överhand. Nu, några månader senare hade livet återgått till det normala, förutom för de drabbade.

Den 20 mars och vi får ett katastroflarm från tunnelbanan i Tokyo. Ingen begriper riktigt vad det är frågan om. Nyheterna rapporterar om människor som släpar sig upp från underjorden till gatunivå med svår andnöd.

 

Snart kommer också rapporter om dödsfall. Och snart får vi veta att det är ett attentat, eller ”incident” som det kallas i Japan. Som hämtat från en agentbok, har någon förgiftat ett tågset i tunnelbanan med hjälp av giftet sarin. Därför namnet på händelsen: ”Subway Sarin Incident”.

 

Till slut får vi alla veta att en sekt ligger bakom ”incidenten”, Aum Shinrikyo. Ikuo Hayashi var mannen som placerade giftet ombord en vagn på tunnelbanetåget. Han tog hål på påsen med giftet och försvann ut genom dörren på tåget. Hayashi var själv doktor.Aum Shinrikyo leddes av Shoko Asahara och det var han som såg till att Hayashi tog giftet till tunnelbanan.

 

Murakami har gått grundligt tillväga. Han har sökt fakta, kontaktat och intervjuat många som på ett eller annat vis varit inblandade i sekten, var i tunnelbanan den dagen, poliser och andra. Ett gediget, dystert arbete. Läste boken för några år sedan och kan inte dra mig till minnes något som gav mig anledning att vara glad, om ens för en kort stund.

 

/ Om boken: Jerker bergström

Jag, en geisha

Iwasakis berättelse om livet som geisha, eller geiko eftersom Iwasaki arbetade i Kyoto, är i alla stycken en berättelse om henne själv. Titeln ”Jag, en geisha” ger en föraning. Det gäller att ha stort tålamod för upprepningar och en jag-fixering som är lite svår att uthärda i 290 sidor. Böcker behöver inte behandla sanningen, men lite tröttsamt blir det när hon i detalj beskriver händelseförlopp från sin mycket tidiga barndom. En minneskapacitet som borde ställas till forskningens tjänst.

 

Boken beskrivs på flera bok-webbplatser som ”sensationell” eftersom det står så på bokomslaget. Svårt att bedöma styrkan i det påståendet, men visst väcker den många läsare som antagligen än i dag tror att geishor är prostituerade, om än i sofistikerad förpackning.

 

Det är intressant att läsa om hennes relationer till danslärare, sin mentor och sina prominenta kunder. Hennes ständiga spring mellan olika tehus (ocha-ya) för att underhålla gäster och att på dagarna gå till samma tehus och underhålla relationerna till ägarna, är antagligen okänt för de flesta av oss. Tyvärr är språket och drivet i berättelsen för tafatt.

 

För 30-40 kronor kan du köpa boken. Har du ett nytänt intresse för Japan och vill läsa om en (utdöende?) konstform och underhållningsform som är mycket svår att komma in på livet för en svensk, då är pengarna bra investerade.

 

När du läst boken, ta dig då an ”En geishas memoarer” (Memoirs of a Geisha, 1988) av Arthur Golden. Boken bygger på Iwasakis berättelser och är skriven av en författare med stor finess. ”En geishas memoarer” är mycket läsvärd. Men, rakt igenom lär den inte vara dokumentär.

Bokomslaget till Arthur Goldens bok som i grunden handlar om Iwasakis liv.

Böcker om geishor bör du läsa med stor skepsis. Och vara kritisk till var, hur och från vem författaren samlat in sina fakta. Iwasaki-san som boken handlar om, har i The Telegraph (2001) reagerat mot hur materialet hon lämnat ifrån sig har behandlats.

 

Toppamono

En berättelse av en gangster, en radikal typ få ärliga vill ha att göra med. Född i en familj med stark yakuzatradition och uppvuxen med gansters som barnvakter.

Berättelsen är ingen fiktion, det är hans eget liv det handlar om. Som radikal student i Tokyo under 60-talet där han omvände sig till marxist. Han var med i de vilda upproren på universiteten. Senare som vuxen, gangster och boss för ett byggföretag i Kyoto-Osaka-Tokyo.

 

Miyazaki drog sig inte för att gå i närkamp med studenter, andra gansters och storföretag eller poliser om så behövdes. Van att slåss, van att få saker och ting uträttade.

 

Du som besökt Japan, kanske varit bosatt där en längre tid, har sett och vet att där är väldigt lugnt. Svårt att tro att Japan har någon kriminalitet över huvud taget. Men, Yakuzan finns där förstås, men också andra konstellationer av stora och små gangsters och där just företag i och kring byggbranschen har ett speciellt rykte. Även idag.

 

Läs boken och följ Miyazaki från skitunge till ledare för ett företag och hans roll som Toppamono, en man som inte drar sig för att försvara sina anställda med knytnävarna om så behövs.

Från en presskonferens 2005 med författaren.

Bokrencensioner och tips sidan 2

Böcker bl.a om den siste samurajen och länk till en bok om kvinnor i Japan.